Jag vet inte riktigt.. men jag tror jag har blivit friskare i ätstörningen.. eller ja..

jag vet att jag kan få mig själv att bli glad också. att bara skita i allt med maten och bara äta allt. men. ja då blir jag ju fet. och de är inte bra. så är hellre halvfet och depp..

Hur jag är kring mat kommer nog aldrig förändras. Jag är överbeskyddande och agresiv när det gäller mat. Vill alltid ha de största bitarna och när jag inte får mat som jag förväntat mig kan jag börja gråta.. typ när jag har planerat vad jag ska äta ute med familjen för jag har inget annat val. och jag får nån skitmat som jag inte kan äta för den är äcklig har det hänt att jag gått på toa efter ett tag och gråtit för jag ville ju ha den maten.. men jag kunde ändå inte.. nästan värre än att inte vilja ha mat alls...

mat = ångestfyllt. jobbigt. förfärligt och hemskt. men också så underbart och jag önskar att jag kunde äta allt utan att bli mätt eller fet.. då skulle jag vara lycklig..

något som jag heller aldrig kommer bli är nöjd.. med mig själv, med mitt liv.. 

äh detta blev ett virrigt inlägg.. eller de är väl alla mina inlägg.. aja..